3,5 veckor...
... är det sen vi åkte hem till familjen i Danmark. Det är med sorg i hjärtat och själen som jag skriver detta inlägg om varför vi ännu är kvar i Danmark. För 3 veckor sen fick nämligen min mamma det beskedet som vi egentligen har vetat om, men vägrat tro på, att hennes cancer inte kan behandlas trots flera experimentella behandlingar. Det finns inte många obotliga sjukdomar men min mammas cancertyp är en sådan. Det som vi går igenom nu är mer smärtsamt och mer ont än vad det går att föreställa sig. Att se livet rinna ur min älskade mamma dag för dag och se hur hon plågas är så fruktansvärt smärtsamt och plågsamt.
Därför är jag ambivalent. Å ena sidan vill jag för mammas skull att det bara ska gå fort så hon slipper lida. Å andra sidan vill jag ju ha kvar min mamma... Åh, stakkars stakkars älskade mamma...
Hur jag gör framöver vet jag inte. Kanske jag åker en sväng till Karlstad nästa vecka för att hinna med några föreläsningar och kanske tävla, men det beror på hur det går här hemma. Men en sak kan jag säga helt säkert; utan Memphis & Gibson hade jag aldrig klarat av denna period! De ger så oerhört mycket glädje och kärlek mitt i sorgen. Och när de håller på och lekar och får tokrus då glömmer man för en stund allt det sorgliga... Underbara pluttisarna!
Må bäst!
Kommentarer
Postat av: Siw
Älskade Hanne. Jag tror jag förstår vad du/ni går igenom. Klart man vill ha sin mamma kvar, men man vill ju inte se sin älskade lida. Du vet att du fixar detta även om du inte tror det idag.
Tusen kramar från Siw och labbeflickorna
Postat av: Eleonor
Jag tänker på dig varje dag... Kramar
Postat av: Marit
Du finns i mina tankar också Hanne. Kram från Marit
Postat av: Jenny å Trojsan
jag finns här för dig. Hör av dig!
Trackback
