Ingen rådjursjakt. Och ingen tävling.
I går gick vi en av mina favoritpromenader där man bland annat går över ett stort fält med gräs. Och där, mitt på fältet stod ett rådjur. Detta var faktiskt första gången jag har stött på rådjur med Gibson (läs: när HAN har upptäckt dem). Rådjur har jag sett många gångar men då har jag gett honom annat att tänka på, t.ex. söka godis på backen eller liknande. Hittills har jag nämligen inte tyckt att han var fullt redo för att välja bort rådjuret och välja till mig. Men i går tyckte jag det, så jag sade inget, utan bara väntade tills han skulle upptäcka det själv. Alltså i ärlighetens namn så vet jag inte riktigt hur mycket han såg... Men rådjuret stod mitt på ett öppet fält, c:a 50 meter bort och han tittade åt det hållet. Så något måste han ju ha sett. Eller luktat. Jag var mycket nära att säga något, men som tur var hejdade jag mig. För i nästa sekund kom han glatt springande till mig för att "gå fot" (Läs: gå bredvid mig och äta godis =)). Memphis jagar inte. Men så är han också lite rädd för vilt =) Och jag har alltid lite lyx-godis med på promenaderna ifall vi skulle möta vilt. Det blir liksom lite roligare att välja mig framför vilt när jag kan leverera en toppen belöning. Det är nu smidigt att ha köttbulle-tokiga hundar =)
Nu är det helg och vi ska inte tävla i elit ändå. För det första har jag inte råd med bensinen dit (det är tufft att vara student, två-hundsägare, och bilägare, när försäkringskassan av någon okänd anledning inte betalar ut bostadsbidrag 3 månader i sträck...). För det andra så känns apportering med dirrigering ännu inte helt stabil. 9 av 10 gångar så fixar han den, men det innebär ju att 1 av 10 blir fel. I mitt sätt att träna hund på så betyder det, att han ibland gör fel, att han inte är tillräckligt säker på momentet än. Och då vill jag hellre träna mer och hjälpa honom till att lyckas än att stressa honom på en tävling om han inte känner sig säker.
Trevlig helg & må bäst!
Kommentarer
Trackback
