Bilder med nya kameran
Två snyggingar i vintersolen

"Jag kommer nu matte"
"Jag kommer också nu matte"
Bra på att posera =)
Memphis går fot - sett uppifrån
Det är kul att hoppa upp på saker =)
Må bäst!
Ps. Ska revidera min syn på hur mycket Memphis egentligen kan dra =)
God fortsättning...
... och TACK för alla super fina julhälsningar jag fått =)
Och vet ni nått mer jag fått? En ny digital kamera =) Nu kan jag äntligen ta en miljon bilder på pluttisarna igen och lägga in dom på bloggen =) Kul för mig!
Nått mer jag fått är den föromtalade dragselen till Memphis =) Under jullovet som firades i Danmark testade jag och min syster att Memphis skulle dra henne när hon satt på ett skateboard (det finns ju ingen snö i Danmark...) och det gick väldigt bra =) I morgon ska jag försöka få tag på ett gammalt bildäck, jag tror det är en mer lagom vikt för honom att dra så här i början. Sen när Gibson blivit vuxen kan han få dra ihop med Memphis och då tror jag att det funkar bättre att dra en människa.
En annan god nyhet är att Gibsons rabies vaccin funkade, så han fick fira jul med mig och Memphis i Danmark =)
Tänkte att jag skulle ha författat en årskrönika men jag nöjer mig med att konstatera att 2008 var ett mycket bra hundår; Memphis tog LPII och LPIII, samt att goa och galna Gibson kom in i vårt liv =)
Nu skriver vi 2009 och mina planar är att ta SLCH med Memphis och kanske börja viltspåra med Gibson samtidigt som vi tränar lydnad och ska börja med agility till sommarn. Memphis ska givitvis också få köra agility. Men inte viltspår då han är rädd för blod... Bra retrievrer jag har mig, ena vill inte apportera och andra är rädd för vilt... Jo, och sen ska jag förhoppningsvis bli godkänd som allmänlydnadsinstruktör till våren också.
Må bäst!
Mer elitträning
Nu är det ju ingen hemlighet att Gibson inte är den mest apporteringsbenägna hunden... Men det ska inte hindra mig från att träna elitens apportering med dirrigering med honom i väntan på att apporteringen blir mer stabil! När jag gick kurs för Emma Willblad visade hon hur hon brukar lära in detta moment. Hon vill nämligen ha dirigeringen bra innan hon lägger till apporteringen. Så gjorde jag inte med Memphis, då körde jag "The-Heidi-Method", men den funkar ju bara om man har en hund som är säker på att apportera... Enligt Emmas metod så går jag ut från konan och placerar skålar där som apporterna sen ska ligga. Och i rätt ordning och allting. Gibson får sitta ung tio meter bort från konan som på tävling. Sen visar jag att jag har en köttbulle och att jag lägger den i första skålen när jag ställer ned den. Sen ställer jag Gibson bakom konan och pekar och säger värsgo mot den skålen med köttbulle i. Och efter ett tag kan jag då lägga till höger och vänster kommandon när jag vet att han springer åt rätt håll. Då har han iaf lärt sig dirrigeringsdelen. Sen blir det såklart en del träning när apporteringen kommer in i bilden, men på detta sättet kan jag ju iaf börja med momentet =)
Med Memphis har jag börjat göra momenten lite svårare och därmed förbereda oss på strategisk dåligt placerade koner och rutar på tävlingar genom att t.ex placera apporterna exakt framför rutan, eller vittringen bland koner, eller apportering i skog etc. Faktiskt blev det jätte kul att träna på det sättet =) Memphis tycker också att det är roligt att träna i skogen =) Annars tränar jag korta pass med mycket belöning för att hålla motivationen i topp, kanske bara ett eller två moment åt gången. Och sen så går vi LÅNGA promenader för att han inte ska bli för mullig... I julklapp får Memphis en sela, tänkte att han ska få dra mig på längdskidor (jag på längdskidor, inte Memphis) under vintern så han kan bli super muskulös inför tävlingarna efter nyår =)
Må bäst!
Mycket hundgrejer i helgen
Utbildningen till allmänlydnadsinstruktör är inne i en mycket intensiv period... Varje helg och varje torsdag kväll är det kurs i Forshaga. Men kul är det, och det är bra träning för Memphis & Gibson som ju alltid är med. Så klart =)
Denna helg lyckades jag dock klämma in en freestylekurs med Emma Willblad lördag kväll, och lydnadskurs, också med Emma, på söndagen. Alltid inspirerande att gå kurs för Emma, super duktig är hon, och många bra idéer. Bland annat föreslog hon att man kan leka med sin hund samtidigt som någon står bredvid och skriker kommando-ord (gör halt, framåt marsch etc) så att man genom klassisk betingning skapar en positiv känsla hos hunden när han hör dessa ord. Bra grej, det hade jag aldrig kommit på.
Gibson var jätte duktig, han klarar att fokusera på mig och det vi tränar trots att det är andra hundar som håller på framför, bredvid och bakom. Blev också mycket inspirerad att pyssla lite mer med freestyle, det är en smidig träningsform som man kan hålla på med inomhus under dessa långa mörke vinterkväller i motsats till lydnaden som kräver flera hundra kvm för att få plats med alla koner och grejer.
Tyvärr missade jag agilityn lördag kväll.. Men det är så sällan Emma är i Karlstad och agility kan jag alltid träna. Knäet har dessutom själv-läkt så nu är det bara att köra agility i massor =)
Må bäst & God jul
Haha
Valpträningen där allt som kunde bli fel, blev fel! Kolla länken nedan =)
Det börjar med att Gibson (9 veckor) går iväg för sig själv och Memphis och jag springer åt andra hållet för att gömma oss för att Gibson ska lära sig hålla koll på mig i skogen... Sen händer det massor med grejer...
http://se.youtube.com/watch?v=cQvOMm4HtRY
Ps. Ingen djur skadades i detta inslag, inte heller fågeln. Jag hade stoppat Memphis om han ens hade varit i närheten av fågeln...
Må bäst
Frost & myskväll
Denna vackre synen vaknade jag till häromdagen:
Sen en långpromenad i vinterskogen:
Och sen mysa framför spisen på kvällen:
Eller bara sova i soffan:
Härligt med vinter =) Och förut snöade det i typ 20 minuter! Gibson första möte med snö, han blev tokgalen =)
I kväll ska vi träna i ridhus, Memphis ska få prova på vittring på grus- och spånbotten ifall jag anmäler mig till någon inomhustävling efter jul.. Gibson ska bara leka och få prova på att vara i ett ridhus.
Må bäst!
Maximal rädsla.... Och en sann hjälte =)
Hjälten i denna sanna berättelsen är mig. Och eftersom jag är en hjälte förstår ni nog att händelserna fick ett lyckligt slut =)
Detta är vad som utspelade sig framför ögonen på mig: Memphis och Gibson studsar runt i skogen med en pinne och har jätte roligt. De verkligen älskar att hålla i samma pinne och springa fort med den. Plötsligt stannar Memphis mitt i ett skutt. Hans mun är öppen och han ser ut som att han försöker att kräkas. Jag springer dit snabbare än jag någonsin sprungit förut. Upptäcker att han inte andas. Anar mer än logiskt tänker att en del av pinnen har fastnat i halsen på honom. Kör in hela handen i munnen på honom och ner i halsen där jag lyckas få tag i en stump pinne och lyckas få ut pinnen ur halsen. Jag trycker min kind mot hans nos för att lyssna efter andning. När jag hör och märker att han andas börjar jag gråta. Av lättnad och av all spänning som släppte. Memphis var varken skakig eller annorlunda mot hur han vanligtvis är. Utan han verkade vara allmänt lycklig och pussade mig mycket ihålligt och intensivt. Kanske han ändå förstod att jag hade räddat hans liv? Eller kanske han bara tyckte att det var roligt att jag satt och grinade mitt i skogen?
Hela scenariot var kanske över på mindre än en minut. Men hur som helst så var det mer dramatik än vad jag tycker om! Men jag är imponerad över att Memphis litade såpass mycket på mig att han mitt i sin rädsla lätt mig köra ned min hand i halsen på honom. Jag kanske också är imponerad över Gibson som lugnt och sansad stod bredvid och vittnade alltihop =) Nu ska vi tok mysa i soffan i kväll. Man blir sliten av att inte kunde andas, vittna en dramatisk händelse, samt att vara en äkte hjälte =)
Må bäst!
Ingen rådjursjakt. Och ingen tävling.
I går gick vi en av mina favoritpromenader där man bland annat går över ett stort fält med gräs. Och där, mitt på fältet stod ett rådjur. Detta var faktiskt första gången jag har stött på rådjur med Gibson (läs: när HAN har upptäckt dem). Rådjur har jag sett många gångar men då har jag gett honom annat att tänka på, t.ex. söka godis på backen eller liknande. Hittills har jag nämligen inte tyckt att han var fullt redo för att välja bort rådjuret och välja till mig. Men i går tyckte jag det, så jag sade inget, utan bara väntade tills han skulle upptäcka det själv. Alltså i ärlighetens namn så vet jag inte riktigt hur mycket han såg... Men rådjuret stod mitt på ett öppet fält, c:a 50 meter bort och han tittade åt det hållet. Så något måste han ju ha sett. Eller luktat. Jag var mycket nära att säga något, men som tur var hejdade jag mig. För i nästa sekund kom han glatt springande till mig för att "gå fot" (Läs: gå bredvid mig och äta godis =)). Memphis jagar inte. Men så är han också lite rädd för vilt =) Och jag har alltid lite lyx-godis med på promenaderna ifall vi skulle möta vilt. Det blir liksom lite roligare att välja mig framför vilt när jag kan leverera en toppen belöning. Det är nu smidigt att ha köttbulle-tokiga hundar =)
Nu är det helg och vi ska inte tävla i elit ändå. För det första har jag inte råd med bensinen dit (det är tufft att vara student, två-hundsägare, och bilägare, när försäkringskassan av någon okänd anledning inte betalar ut bostadsbidrag 3 månader i sträck...). För det andra så känns apportering med dirrigering ännu inte helt stabil. 9 av 10 gångar så fixar han den, men det innebär ju att 1 av 10 blir fel. I mitt sätt att träna hund på så betyder det, att han ibland gör fel, att han inte är tillräckligt säker på momentet än. Och då vill jag hellre träna mer och hjälpa honom till att lyckas än att stressa honom på en tävling om han inte känner sig säker.
Gibson har (äntligen) apporterat =)
Vilken glädjens dag =) För första gången kom Gibson tillbaka till mig med leksaken efter att vi först hade lekt lite och att jag sen slängde den iväg en bit! Varje gång vi har lekt och haft dragkamp har jag släppt leksaken och avlägsnad mig en meter eller två och då har han kommit till mig för att få mera lek (vilket han givetvis alltid får, i massor). Men om jag slängde iväg leksaken några meter så sprang han bara dit och lekte med den själv. Men inte i dag =) =) I dag sprang han till mig! Vilken lycka! För jag har tänkt, och tränat, och testat såå mycket för att få honom att apportera... Men hittills har han alltså inte apporterat alls. Förrän i dag =)
Kanske jag också bara ska ta det lite lugnt med denna apportering. Han är ju bara en bebis. Men det är svårt, för det första därför att Memphis apporterat sen han var 8 veckor och det ändå jag behövt träna på är att inte tugga (och såklart har jag alltid levererad toppen belöning - varje gång - för att öka motivationen och få honom snabb in), för det andra därför att det ju är så kopiöst mycket apportering i LK3 och elit, så då måste man ju ha hundar som verkligen gillar det. Eller gillar belöningen är kanske mer korrekt att säga. Men innan de kan erfara att det är toppen bra belöning på att apportera, så måste man ju ha några tillfällen att demonstrera detta på... Men idag kom han alltså tillbaka med leksaken =) och fick tok mycket av hans favorit lek för det =)
Må bäst!
Ps. Jag håller på att bygga en hemsida till hundarna. Den är inte klar än, men för de som är nyfikna så är länken här:
http://www.freewebs.com/memphisgibson/
Elit debut
Det blev inget förstapris i dag i Kristinehamn, men åh så stolt jag är ändå =) Ingen nollor, dvs att han kan alla elit moment och bra attityd på plan! Tyvärr så blev det väldigt många dk och det var det som drog oss ned till 244 poäng. Och sen så tyckte han att metallen var jätte kall, så den ville han helst inte ta... Men jag är super nöjd med denna debut =) Han är bara 3 år och vi började först träna elit moment för några månader sen, ändå så fixade han alla momenten =) Jag tror att det blev många dk därför att han ännu inte är tillräckligt säker på momenten, vi har inte tränat nog, och så behövde han min hjälp mer.
När vi kom hem från tävlingen gick vi långpromenad i skogen, och min syster tog dessa härliga bilder på goingarna:
Memphis som vanligt med mycket saliv..

Pinnar är alltid roliga:

Gibsom som lyckades sno pinnen från Memphis - tydligen mycket nöjd med sig själv =)

Mer Memphis-saliv, nu i pannan på Gibson:

Efter en lång dag på tävlingsplan kan det vara skönt att slappa framför datorn med en kopp kaffe =)

Trevlig helg & må bäst!
Bekymmersamt knä - och jag har fått nya inneboende
Jag har haltat sen agility tävlingen i torsdags. När jag var 16 skadade jag knät i en snowboard olycka och sen dess har mitt knä periodvis gjort riktigt ont. Periodvis märker jag inget till det. Det brukar vara värre på vintern. Jag tror att det är patella senan som är paj (ja alla ni jag känner som är sjukgymnaster och/eller massage terapeuter eller läkare eller mina föräldrar; det är nog snart dags att jag kollar upp detta). Hur som helst, nu kan jag inte ha vikt på benet när jag böjer knät (men jag kan gå på plan mark för då går jag bara med raka ben...=)) och eftersom det är tisdag i dag och jag går till agility på tisdagar med Memphis så tänkte jag i morse på promenaden att jag skulle testa hur det funkar att springa. Det funkar inte alls det. Man kan ju inte landa på ett rakt ben när man springer. Eller kan kan man, men det ser för jäv... ut, och det gör riktigt ont. Så nu oroar jag mig lite inför "språng marsch" delen av fria följet på tävlingen på lördag. Ska försöka få tag på smärtstillande, typ zon eller dylikt. Och gå med ett sånt knä-bandage så det håller sig varmt. Länge leva självbehandling och lathet. Konstigt det där, hade en av hundarna visat minsta tecken på halta så hade jag ju åkt i 80 km/t (80 är det snabbaste min bil klarar av. Jag hade kört i 150 om jag hade haft Patriks bil som är en aningen nyare modell..) till veterinären med en gång. Men när det gäller mig själv så är jag tydligen lite mer åt det lata hållet...
Ingen agility i dag alltså. Lika bra det, för jag har fått fler husdjur. Jag tror (och hoppas!!!) att det är möss, men det kan alltså också vara råttor.. Usch... Så nu kommer hyresvärden i kväll och ska få ut dom på nått sätt. Jag vet inte hur för de bor inne i väggarna. Där får de gärna övervintra för min skull (om det nu alltså är möss och inte råttor) men tydligen så tycker inte hyresvärden att det ska bo djur inne i väggarna. Memphis tycker inte det heller, han morrar varje gång de klättrar runt därinne. Gibson verkar tycka att det är helt okay.
Nu hoppas jag att de som bor inne i väggen är med på en powernap för jag är jätte trött sen jag var tvungen att gå upp 05.30 (!!!) i morse pga en salstenta...
Redo för tävling?
I dag tränade jag alla elit moment, i rätt ordning och tävlingsmässigt. Förutom mycket tugg på vittringspinnen och ett lidande uttryck när han bär metall apporten så funkade allt =) Det med tugget på vittringspinnen tar jag inte så tungt, bara han är säker där ute när han letar och kommer in med rätt pinna, så får han tugga som han vill på väg in. Sen så maxar jag såklart belöningen så han får bråttom in och därmed inte hinner tugga så mycket =) Sen så vet jag inte varför han ser så lidande ut när han kommer med metall apporten. Faktisk så älskar han metall apporten, spontan apporterar den ständigt och jämt om den ligger framme. Men han ser ut som att jag tränat metall apportering med el halsband eller något annat hemskt. Men men, vi har alltid fått minst 9 på metallen, så jag är mycket nöjd ändå. Men när ska vi debutera då? Kanske till helgen i Kristinehamn =)
Gibson var super laddad i dag så jag tränade alla LK1 moment förutom apporteringen. Min lilla jakt golden vill nämligen inte apportera... Men nu har han börjat mer och mer att visa upp saker för mig hemma som vi så leker med och sen byter med godis. Det var så Memphis gjorde redan som 8 veckors valp... Vissa människor tycker att man ska sätta ett halsband högt upp på halsen och strama åt, eller nypa hunden i öret, och sen släppa taget när hunden har grejen i munnen, om den inte vill apportera. Jag undrar bara en sak: hur kul kommer hunden att tycka att apportering, eller träning överlag är, om man tränar på detta sättet? Det blir ju negativ straff, dvs ett obehag som försvinner när den gör rätt. Nej, då blir jag hellre överlycklig när han kommer med toapapper eller Patriks glasögon eller mina strumpor eller dylikt och belönar helt galet med lek och köttbullar. Våga vägra negativ och positiv straff! När är då Gibson redo för tävling? Jag vet inte. Jag har iaf inte bråttom =)
Må bäst!
Lydnad vs. Agility
I går gjorde Memphis och jag debut i agility =) Ingen lyckad debut resultatsmässigt visserligen, vi diskade oss i alla 3 lopp... Men Memphis hade tok roligt, han bara sprang runt som en dåre och njöt av alla tunnlar =) Kanske matte inte är så duktig på att handla? Och kanske det beror på att vi aldrig tränar agility... Men trots att jag är halt i dag (en gammal knäskada), och trots att vi diskade oss, och trots att Memphis kraschade med däcket, och trots att han hela tiden ville springa i tunneln, så var det ändå kul och jag tänker att vi ska satsa lite mer på träningen till våren. Sen så tycker jag att agility, oavsett om jag tävlar eller inte, är bra för hans koordination och balans och självförtroende =) Ska bli kul till våren när Gibson blir (fri)-röntgad att börja med honom också. Agility får totalt 8 av 10 stjärnor på an skala där 10 är maximalt kul och 0 är pisstråkigt =)
Lydnads delen då. Ja, lydnad får alltid 10 av 10 stjärnor på samma skala som ovan =) Denna vecka har jag satsat stenhårt på apportering med dirrigering och kört 2 korta träningspass per dag för att få in flera repetitioner. Nu börjar han bli mer säker på åt vilket håll han ska springa, men så har jag också visat och hjälpt mycket. Egentligen så tror jag att detta moment först blir riktigt säkert varje gång när man har tränat så mycket att han får ett muskelminne av momentet. Så att när jag säger t.ex. höger apport, då sitter det i benen mer än i huvudet var han ska springa. Dit har vi inte kommit än. I dag ska jag testa att skicka honom till rutan först, och sen köra apportering med dirrigering för att se hur mycket han lärt sig. Tidigare sprang han gärna till rutan igen när jag skickade till apporten, trots att rutan var placerad kanske 50 meter bakom mig =) rolig hund!
Denna vecka har Gibson varit mycket i skogen med Patrik, och jag har haft med honom på klubben men bara tränat lite grann på fritt följd och inkallning. Eftersom han är så ung vill jag bara träna korta korta pass, med mycket lek och godis och med bara lyckanden. Då kommer motivationen att bara öka och öka =)
I kväll och i morgon ska jag gå L2 i Sunne. En obligatorisk del av allmänlydnadsinstruktörsutbildningen. Det är meningen att vi ska sova över där, men jag klarar inte att sova utan Memphis så jag åker hem i kväll och åker dit mycket tidigt i morgon. Hehe, tänk att bli så beroende (läs konstig) av en hund =) Gibson vet jag inte om jag är beroende av på samma sätt? Kanske inte riktigt än. Men Memphis och jag har också bott själva i en lång period då kanske man blir lite sär och beroende av varandra?
Och nu har äntligen dumma bredbandsbolaget varit och installerad bredband hos oss. Det tog bara två månader...!! Så nu kan jag äntligen följa era bloggar igen =)
Må bäst & trevlig helg!
Helg & Hund
Jag började helgen med att åka till Hammarö Bk med hundarna där jag fick bekräftad att jag gjorde rätt när jag lämnade återbud till elit tävling i Forshaga; apportering med dirrigering är inte färdigt. Memphis behöver fortfarande hjälp för att fixa detta moment. Nu har jag gjort det lite lättare för honom genom att jag ställer upp kon och apporter i ett hörn på planen. Det är inget problem för honom att inte ta den i mitten, han har bara inte helt koll på var han ska ta vägen för att hitta den höger apporten... Den vänster går bra dock. Och alla andra moment är redo för att bli testade i tävlings sammanhang =) Så nu koncentrerar jag träningen på app. m dirrigering och tävlar då när den blir klar =)
Gibson fick träna på fritt följ, läggande under gång, inkallning och hans favorit moment; rutan =) Nu ska jag snart testa att lägga dit grejen utan att han ser det, för att se om han har hunnit koppla att det handlar om fyra konar =)
Sen på lördag eftermiddag kom Jenny och Trojsan på besök =) Tyvärr löpte Troja så jag vågade inte låta Gibson få träffa henne... Med Memphis är det ingen fara, han bara leker som vanligt och förstår inte varför hon håller på att vända rumpan mot honom hela tiden... Härligt med kastrerad hanhund =) Men sååå härligt att äntligen träffas Jenny!!
I dag packade jag ryggsäcken med en kon, tre apporter och nio köttbullar och gick till klubben med Memphis för att köra app. m dirrigering. Det gick alldeles utmärkt och enligt planen =) Hjälpen bara minskar och minskar =)
Gibson var på promenad med Patrik i skogen =) Sen lade vi spår till Gibson - på tomten!! KUL att ha så gigantisk tomt att man har plats att lägga spår =) Han fångade upp spåret helt själv när Patrik och han promenerade och "råkade" korsa spåret =) Eller spår och spår, det var väl inte mer än 20 meter. Men man ska ju börja någonstans och jag vill att han ska tycke att det är löjligt lätt och kul såhär i början ( = motivation).
Här är en bild på en liten del utav gigantiska tomten som är tillräckligt stor för att man kan lägga spår: (hundarna står på trädgårdsbordet)

Det ingår i hyran här att vi ska sköta om trädgården. Jag är ingen trädgårdsfixare...! Ser inte pointen med att fixa och dona i en trädgård när man kan göra gräsplan av alltihopa och därmed få sin egen lilla apellplan hemma och använda tiden på hundträning =) Men kratta löv tycker jag ändå är hyfsat sköjigt. Hundarna tyckte det var kul också, och särskild förtjusta var de i att springa runt i högarna med löv och att få åka skottkära =) Memphis var lite darrig i benen när han åkte skottkära, Gibson däremot satt och njöt bara =) Bra balans träning... Nu har Memphis & Gibson tagit kväll, de ligger och fisar och snarkar om kapp i soffan =) Kanske jag ska göra det samma. Ta kväll alltså! Inte fisa och snarka i soffan =)
Är det förresten någon som känner till bra schäfer kennler i Danmark? Min syster letar schäfer valp, hon vill ha efter meriterade arbetande schäfer, inte utställnings schäfer...
Må bäst!
VARNING!
I Danmark har en hund och två kattar dött efter att ha slickat på golv som hade blivit tvättade med en trasa av märket Swiffer! Veterinären gjorde en biopsi på djurens lever och konstaterade att levern var mycket förgiftat. Veterinären kontaktade producenten av Swiffer trasan som erkända att trasan innehåller kylervätska! Använd därför inte Swiffer trasan om du har djur eller barn! Och sprid detta till alla du känner!
Hösten är fin - men är hundarna?
Tänkte att jag skulle utnyttja det vakra höstvädret och -ljuset och ta lite bilder på Memphis & Gibson. Hehe, men varför turas de om att ta tungan ut ur munden?

Är det förresten någon här som tycker att Gibson ser ut som en tollare?? Väldigt många människor kommer fram till mig och säger att "det var en otroligt fin tollare, hur gammal är hon"? Que?? Hmm, svarar jag, HAN är 6 månader och en golden. En har också frågat om det var mamma och dotter =) Nja, min kastrerade flat kille är inte mamma till min golden pojke. Kanske mina hundar ser väldigt feminina ut?
Jag glömte tyvärr att ta en bild på följande, men i går när jag gick upp i sovrummet hittade jag en lycklig Gibson som satt mitt i sängen och hade demolerad nya Canis och nya Hundsport =) Kul att han gillar hundtidningar! Det var småa biter av hundtidningar över hela sängen =) Tur att jag inte är så noga med sånt. Mina hundar får göra väldigt mycket hemma, det enda jag håller hårt på är att de inte får ta mat från bordet själva. Annars får de leka, busa i soffan, sitta på stolarna vid matbordet, sova i sängen, och allt möjligt annat. Det blir roligare så =)
Må bäst!
Ps Jenny; jag är givetvis övertygad om att Memphis bara blev kär i denna goldentik därför att hon påminde så mycket om Troja =) som ju för all evighet och framtid är "The love of his life"
Elit träning och analys instrument
Egentligen hade jag tänkt debutera i elit med Memphis nu till helgen, men förre veckan började han göra fel på apportering med dirrigering, antingen springa mot apporten i mitten eller också sticka till rutan (Memphis ääälskar rutan). Eftersom det är så kort tid vi har tränat på detta moment så tänker jag att jag har gått för fort fram, han är helt enkelt inte tillräckligt säker i momentet. Nu har jag backat i träningen (vilket jag alltid gör om något inte funkar varje gång) och så hjälper jag honom så som jag gjorde i början när jag introducerade app. med dirrigering. Så debuten får vänta, jag vill inte tävla om inte det alltid funkar på träning. Det hänger också ihop med att Memphis är en sådan hund som behöver lyckas typ 99 av 100 gångar. Då är det bättre att gå sakta fram. Fjärran är ju inte perfekt, men den tar så lång tid så mitt mål är att få 10 på den om kanske 2 år. Eller 3. Springa till kon funkar också, han verkar gilla att springa till saker. Funderar faktiskt lite på att vänta med att debutera till våren. Det blir ju extra svårt för honom i ridhus när det står koner överallt. Så ska han plötsligt klara av att springa till rutan t.ex. när det står massvis med andra koner överallt. Och så långt har jag inte kommit i träningen än att jag har hunnit träna på detta också.
I helgen var vi iväg på allmänlydnadsinstruktörsutbildningskurs i Forshaga. Jag har alltid med mig bägga hundar och de är jätte duktiga på att ligga och sova/slappa när vi har kurs. Egentligen är Gibson bäst, Memphis kan slappna av nu, men så har jag också tränat löjligt mycket på just det. Så är det lättare med Gibson som har så välfungerande av och på knapp. Men hur som hellst så skulle vi i grupper analysera varandras hundar och jag valde att ta med Gibson. Bland annat skulle han utsättes för störningar (en person som sprang runt oss och gjorde lek inviter) och han valte själv bort den personen för att titta upp på sin matte som var mycket stolt. Han lekte sen med mig utan att ens titta bort mot den personen som gjorde lekinviter. Vi gjorde massvis med andra övningar, men kort sagt så upptäcktes inga problem hos honom enligt analys modellen! Och så är han bara 6 månader! Det är mycket bra gjort av en lilla bebis tycker jag =)Memphis hade definitivt inte klarat av detta när han var i den åldern =) Sen så skulle de andra i gruppen beskriva vår relation och de tyckte att jag ingav trygghet och samarbete och att jag inte var bestämmande. KUL, för det är så jag ser på mig själv i relationen med mina hundar.
I morse kom coola Godi och gick promenad med oss. Mina hundar äälskar Godi, jag tror de ser jätte mycket upp till honom =) Jag får se till att Godi tar med sin golden tik kompis nästa gång, det är den som Memphis blev sååå kär i =)
Må bäst!
Allmänlydnadspasset
Det ingår i allmänlydnadsinstruktörsutbildningen att man ska gå allmänlydnadspasset med sin hund och minst få godkänd. Jag bestämta att jag lika gärna kunde ta med bägga hundarna. Memphis fick MVG på alla moment förutom hälsning där han bara fick VG därför att han är lite för glad =) Gibson fick VG på möte med hund på naturstig och avslappning/passivitet efter lek. Mycket bra gjort av min lilla bebishund! Som snart är 1/2 år! Och väger 19 kilo... Han fick ingen betyg på de andra momenten därför att det ju egentligen bara var Memphis som skulle bedömmas.
Förre veckan var jag hos Heidi med Memphis och fick mycket bra tips angående elit träningen. Bland annat att maxa antalet pinnar i vittringen så att han ska leta längre tid. Verkar som att han då fokuserar bättre och inte bara springar dit och plockar pinnar... Får se när jag debuterar i elit, kanske 1:a november i Kristinehamn. Gibson kan alla LK1 moment förutom apporteringen. Fast i störningsfri miljö och med mycket hjälp givetvis =)
Sen så har bredbandsbolaget lovat (för hundrade gången) att vi ska få internet nästa vecka. Så blir det fler uppdateringer här =)
Må bäst!
Agility-skoj
Nu har jag snart sagt tusen gångar att Memphis och jag snart ska tävla i agility, utan att det har blivit av... Så kan jag väl lika gärna säga det än en gång =) Iaf så går vi nu fortsättningskursen i agility för andra gången. Inte för att han inte kan, utan för att det är ändå sättet för mig att få tränat agility. Jag är alltid super motiverad för att träna lydnad, och så blir det helt enkelt alldrig av att vi tränar agility på riktigt. I går på kursen tränade vi på att kunna skicka fram på raksträcken, det tyckte Memphis var super kul när han fick springa fort =) Jag fick också hjälp med att vänja honom vid att jag springar på vänstersidan av slalomen. Nej, nu ska vi snart ut och tävla.
Gibson ska bli Patriks agility hund, det tror jag kommer bli bra så snabb som han är (Gibson alltså). Vi har smyg tränad lite på tunnel och slalom med Gibson i somras, och han verkar äälska det! Ser fram emot att få honom röntgad till våren så vi kan börja på riktigt med agility! Nu ska man ju vara så himla försiktig när han är bebis =)
Fick ett bra tips av en på kursen igår. Hon hade köpt 12 stycken rund-pinnar på ett byggmarknad, så är det bara att trycka ned dom i gräsplanen (nu när man har tomt) så har jag billig slalom hemma.
Nu ska jag åka till klubben och träna. Inte agility, utan elit lydnadsmoment med Memphis.
Må bäst!
Gibson har tränat på "rutan"
Man kan ju lika gärna börja på de häftiga och svåra momenten med en gång =) Gibson får också trana på treans och elitens fjärran, det finns ingen anledning att vänta =) Men givetvis så valp-anpassar jag övningarna. Och kräver alldrig att han ska utföra övningen så som jag hade tänkt från början. Egentligen kräver jag alldrig nått av Memphis heller, jag tycker att krav är ett otroligt felagtigt ord att använda inom hundträning. Jag tänker istället att jag sakte höjer kriterierena, och klarar inte hunden av det, ja då beror det på att jag gått för fort fram. Lösningen blir då helt enkelt att backa lite i träningen och göra det lättare för hunden att lyckas.
Annars så började allmänlydnadsinstruktörsutbildningen (ALU) i går. Verkar vara ett väldigt trevligt gäng som jag ska gå denna utbildning med. KUL att bara snacka hund (för det gör jag ju inte annars...?!?!).
Tror att jag har fått tillfällig skrivkramp... Hitter inte riktigt formuleringarna i dag. Kanske mitt huvud är överbelastad efter en hel veckas aktiviteter på universitetet och klubben...? Återkommer med ett mer intressant och levande inlägg när skrivkrampen försvinnar och mitt huvud fått återhämta sig =)
Må bäst!