Mycket hundgrejer i helgen
Utbildningen till allmänlydnadsinstruktör är inne i en mycket intensiv period... Varje helg och varje torsdag kväll är det kurs i Forshaga. Men kul är det, och det är bra träning för Memphis & Gibson som ju alltid är med. Så klart =)
Denna helg lyckades jag dock klämma in en freestylekurs med Emma Willblad lördag kväll, och lydnadskurs, också med Emma, på söndagen. Alltid inspirerande att gå kurs för Emma, super duktig är hon, och många bra idéer. Bland annat föreslog hon att man kan leka med sin hund samtidigt som någon står bredvid och skriker kommando-ord (gör halt, framåt marsch etc) så att man genom klassisk betingning skapar en positiv känsla hos hunden när han hör dessa ord. Bra grej, det hade jag aldrig kommit på.
Gibson var jätte duktig, han klarar att fokusera på mig och det vi tränar trots att det är andra hundar som håller på framför, bredvid och bakom. Blev också mycket inspirerad att pyssla lite mer med freestyle, det är en smidig träningsform som man kan hålla på med inomhus under dessa långa mörke vinterkväller i motsats till lydnaden som kräver flera hundra kvm för att få plats med alla koner och grejer.
Tyvärr missade jag agilityn lördag kväll.. Men det är så sällan Emma är i Karlstad och agility kan jag alltid träna. Knäet har dessutom själv-läkt så nu är det bara att köra agility i massor =)
Må bäst & God jul
Haha
Valpträningen där allt som kunde bli fel, blev fel! Kolla länken nedan =)
Det börjar med att Gibson (9 veckor) går iväg för sig själv och Memphis och jag springer åt andra hållet för att gömma oss för att Gibson ska lära sig hålla koll på mig i skogen... Sen händer det massor med grejer...
Ps. Ingen djur skadades i detta inslag, inte heller fågeln. Jag hade stoppat Memphis om han ens hade varit i närheten av fågeln...
Må bäst
Frost & myskväll
Denna vackre synen vaknade jag till häromdagen: 
Sen en långpromenad i vinterskogen:
Och sen mysa framför spisen på kvällen:
Eller bara sova i soffan:
Härligt med vinter =) Och förut snöade det i typ 20 minuter! Gibson första möte med snö, han blev tokgalen =)
I kväll ska vi träna i ridhus, Memphis ska få prova på vittring på grus- och spånbotten ifall jag anmäler mig till någon inomhustävling efter jul.. Gibson ska bara leka och få prova på att vara i ett ridhus.
Må bäst!
Maximal rädsla.... Och en sann hjälte =)
Hjälten i denna sanna berättelsen är mig. Och eftersom jag är en hjälte förstår ni nog att händelserna fick ett lyckligt slut =)
Detta är vad som utspelade sig framför ögonen på mig: Memphis och Gibson studsar runt i skogen med en pinne och har jätte roligt. De verkligen älskar att hålla i samma pinne och springa fort med den. Plötsligt stannar Memphis mitt i ett skutt. Hans mun är öppen och han ser ut som att han försöker att kräkas. Jag springer dit snabbare än jag någonsin sprungit förut. Upptäcker att han inte andas. Anar mer än logiskt tänker att en del av pinnen har fastnat i halsen på honom. Kör in hela handen i munnen på honom och ner i halsen där jag lyckas få tag i en stump pinne och lyckas få ut pinnen ur halsen. Jag trycker min kind mot hans nos för att lyssna efter andning. När jag hör och märker att han andas börjar jag gråta. Av lättnad och av all spänning som släppte. Memphis var varken skakig eller annorlunda mot hur han vanligtvis är. Utan han verkade vara allmänt lycklig och pussade mig mycket ihålligt och intensivt. Kanske han ändå förstod att jag hade räddat hans liv? Eller kanske han bara tyckte att det var roligt att jag satt och grinade mitt i skogen?
Hela scenariot var kanske över på mindre än en minut. Men hur som helst så var det mer dramatik än vad jag tycker om! Men jag är imponerad över att Memphis litade såpass mycket på mig att han mitt i sin rädsla lätt mig köra ned min hand i halsen på honom. Jag kanske också är imponerad över Gibson som lugnt och sansad stod bredvid och vittnade alltihop =) Nu ska vi tok mysa i soffan i kväll. Man blir sliten av att inte kunde andas, vittna en dramatisk händelse, samt att vara en äkte hjälte =)
Må bäst!
Ingen rådjursjakt. Och ingen tävling.
I går gick vi en av mina favoritpromenader där man bland annat går över ett stort fält med gräs. Och där, mitt på fältet stod ett rådjur. Detta var faktiskt första gången jag har stött på rådjur med Gibson (läs: när HAN har upptäckt dem). Rådjur har jag sett många gångar men då har jag gett honom annat att tänka på, t.ex. söka godis på backen eller liknande. Hittills har jag nämligen inte tyckt att han var fullt redo för att välja bort rådjuret och välja till mig. Men i går tyckte jag det, så jag sade inget, utan bara väntade tills han skulle upptäcka det själv. Alltså i ärlighetens namn så vet jag inte riktigt hur mycket han såg... Men rådjuret stod mitt på ett öppet fält, c:a 50 meter bort och han tittade åt det hållet. Så något måste han ju ha sett. Eller luktat. Jag var mycket nära att säga något, men som tur var hejdade jag mig. För i nästa sekund kom han glatt springande till mig för att "gå fot" (Läs: gå bredvid mig och äta godis =)). Memphis jagar inte. Men så är han också lite rädd för vilt =) Och jag har alltid lite lyx-godis med på promenaderna ifall vi skulle möta vilt. Det blir liksom lite roligare att välja mig framför vilt när jag kan leverera en toppen belöning. Det är nu smidigt att ha köttbulle-tokiga hundar =)
Nu är det helg och vi ska inte tävla i elit ändå. För det första har jag inte råd med bensinen dit (det är tufft att vara student, två-hundsägare, och bilägare, när försäkringskassan av någon okänd anledning inte betalar ut bostadsbidrag 3 månader i sträck...). För det andra så känns apportering med dirrigering ännu inte helt stabil. 9 av 10 gångar så fixar han den, men det innebär ju att 1 av 10 blir fel. I mitt sätt att träna hund på så betyder det, att han ibland gör fel, att han inte är tillräckligt säker på momentet än. Och då vill jag hellre träna mer och hjälpa honom till att lyckas än att stressa honom på en tävling om han inte känner sig säker.
Trevlig helg & må bäst!
Gibson har (äntligen) apporterat =)
Vilken glädjens dag =) För första gången kom Gibson tillbaka till mig med leksaken efter att vi först hade lekt lite och att jag sen slängde den iväg en bit! Varje gång vi har lekt och haft dragkamp har jag släppt leksaken och avlägsnad mig en meter eller två och då har han kommit till mig för att få mera lek (vilket han givetvis alltid får, i massor). Men om jag slängde iväg leksaken några meter så sprang han bara dit och lekte med den själv. Men inte i dag =) =) I dag sprang han till mig! Vilken lycka! För jag har tänkt, och tränat, och testat såå mycket för att få honom att apportera... Men hittills har han alltså inte apporterat alls. Förrän i dag =)
Kanske jag också bara ska ta det lite lugnt med denna apportering. Han är ju bara en bebis. Men det är svårt, för det första därför att Memphis apporterat sen han var 8 veckor och det ändå jag behövt träna på är att inte tugga (och såklart har jag alltid levererad toppen belöning - varje gång - för att öka motivationen och få honom snabb in), för det andra därför att det ju är så kopiöst mycket apportering i LK3 och elit, så då måste man ju ha hundar som verkligen gillar det. Eller gillar belöningen är kanske mer korrekt att säga. Men innan de kan erfara att det är toppen bra belöning på att apportera, så måste man ju ha några tillfällen att demonstrera detta på... Men idag kom han alltså tillbaka med leksaken =) och fick tok mycket av hans favorit lek för det =)
Må bäst!
Ps. Jag håller på att bygga en hemsida till hundarna. Den är inte klar än, men för de som är nyfikna så är länken här:
http://www.freewebs.com/memphisgibson/
Elit debut
Det blev inget förstapris i dag i Kristinehamn, men åh så stolt jag är ändå =) Ingen nollor, dvs att han kan alla elit moment och bra attityd på plan! Tyvärr så blev det väldigt många dk och det var det som drog oss ned till 244 poäng. Och sen så tyckte han att metallen var jätte kall, så den ville han helst inte ta... Men jag är super nöjd med denna debut =) Han är bara 3 år och vi började först träna elit moment för några månader sen, ändå så fixade han alla momenten =) Jag tror att det blev många dk därför att han ännu inte är tillräckligt säker på momenten, vi har inte tränat nog, och så behövde han min hjälp mer.
När vi kom hem från tävlingen gick vi långpromenad i skogen, och min syster tog dessa härliga bilder på goingarna:
Memphis som vanligt med mycket saliv..
Pinnar är alltid roliga:
Gibsom som lyckades sno pinnen från Memphis - tydligen mycket nöjd med sig själv =)
Mer Memphis-saliv, nu i pannan på Gibson:
Efter en lång dag på tävlingsplan kan det vara skönt att slappa framför datorn med en kopp kaffe =)
Trevlig helg & må bäst!
När vi kom hem från tävlingen gick vi långpromenad i skogen, och min syster tog dessa härliga bilder på goingarna:
Memphis som vanligt med mycket saliv..
Pinnar är alltid roliga:
Gibsom som lyckades sno pinnen från Memphis - tydligen mycket nöjd med sig själv =)
Mer Memphis-saliv, nu i pannan på Gibson:
Efter en lång dag på tävlingsplan kan det vara skönt att slappa framför datorn med en kopp kaffe =)
Trevlig helg & må bäst!
